Kommandobekräftelse

Kommandobekräftelse innebär i praktiken att en kommunikationsstandard (och därmed också en produkt) har en tvåvägskommunikation. Har en kommunikationsstandard inte kommandobekräftelse (vilket enbart gäller för 433 MHz) gör den bara som den blir tillsagd utan att man vet om den har utfört kommandot eller ej.

I praktiken innebär frånvaron av kommandobekräftelse att du aktiverar till exempel ett eluttag och tror dig sätta igång en apparat men att du sen inte vet om apparaten faktiskt blivit strömsatt eller ej. Detta är förstås något negativt och ett problem med kommunikationsstandarden 433 Mhz. I vissa fall kanske det spelar mindre roll, framförallt om man kan bekräfta det själv (exempelvis att radion inte sätts igång eller att man ser att en lampa inte tänds) och då är det en nackdel man kan leva med.

I andra fall där det exempelvis handlar om att sätta igång ett element och kylskåpet i sommarstugan så att de är igång när man anländer är det viktigt att man får feedback om så inte har skett. Om inte annat så man kan testa att trycka igång den igen.

Det är enbart 433 MHz-standarden som inte har kommandobekräftelse. Resterande, och sannolikt även framtida kommunikationsstandarder, har kommandobekräftelse. Det finns ingen direkt fördel med att inte ha kommandobekräftelse men produkter baserade på 433 MHz tenderar att vara billigare.